Idag släpper Jocke Berg sitt soloalbum Framtiden som aldrig blev av. Det beskrivs som "ett verk där hoppfulla melodier möter texter om samtidens desillusion, förlorad solidaritet och en värld i brand". Joakim har själv skrivit, spelat, arrangerat, producerat och spelat in medan Heikki Kiviaho spelar bas och på en låt medverkar Joel Kiviaho på trummor medan Maria Jane Smith kör körsång.
Så här säger Jocke själv om verket:
"Solidaritet var min morfars finaste ord. Men vad hände med den? Det nostalgiska i texterna är kanske en patetisk längtan tillbaka till den tid då det fortfarande fanns just det, solidaritet, framtidshopp, en tro på att vi kunde påverka. Det vi lever med idag, krig, extremism, techbolagens skamlösa brott mot mänskligheten, vad kan vi som individer göra åt det? Vi lever ändå i en form av demokrati, de borde vara rädda för oss. Under albumprocessen var jag också intresserad av att ta reda på hur budskapet skiftar om man använder sig av det språket som finns runt oss idag, om man gör låtar om relationer men klär det i propaganda- eller revolutionsspråk. Om man använder krigsmetaforer – som i ’Blindgångare’. Vad händer då?"
Jag drog igång skivan nu på morgonen och när den var slut kände jag att jag ville gå och lägga mig igen. Rätt sömnig platta med andra ord, men det kanske var väntat?
Sinnet, Musik, Jocke Berg, Framtiden som aldrig blev av, album, musik, artist, låtar