Tjock

Garaget Garderoben Hemmet Kroppen Passet Sinnet Strupen

Välkommen!

Skaffa Feber+

Mitt konto

tisdag

Nu på torsdag kommer en ny gourmetburgare att lanseras på Burger King. Det handlar om Gourmet Japanese Katsu som hämtar inspiration från det japanska och asiatiska köket. Mellan bröden hittar vi kycklingfilé, tonkatsusås, sesam-coleslaw, rostad lök, färsk skivad lök och krispig sallad.

Något ni blir sugna på att testa?

mynewsdesk.com

Strupen, Hamburgare,

Burger King, Japan, Gourmet Japanese Katsu, burgare, kyckling

180kg

Tut i luren! Burger King firar 50 år i Sverige!

Bara svenskt nötkött i gourmetburgarna nu

176kg

McDonald's-smaker från utlandet kommer hit

Burgare med lönnsirap!

89kg

Bobby Green
idag kl 12:00

Foto: Linnea Thomasson

Så här var Stay Out West

Ingen garanti att få se sin favorit

Under helgen som gick intog Way Out West återigen Göteborg och fyllde staden med tiotusentals besökare, men för den oinvigde är festivalupplevelsen egentligen uppdelad i två delar. Huvudfestivalen, Way Out West, äger rum på dagtid och tidig kväll inne i Slottsskogen, där headliners spelar på de stora scenerna. När musiken sedan tystnar där tar nattprogrammet Stay Out West över stafettpinnen. Då flyttar festivalen in på flera av Göteborgs permanenta scener och klubbar, för mer intima spelningar och dj-set. I år spelade till exempel Earl Sweatshirt på Musikens Hus, Les Big Byrd på Bananpiren och Jane Remover på Pustervik. Det är en kul idé som gör att det känns som att festivalen verkligen intar staden, men det är också här logistiken sätts på prov.

När klockan slår 23 och sista akten i Slottskogen har spelat sin mest populära hit strömmar publikhavet ut mot Linnéplatsen och nerför Göteborgs gator. Men det är inte hemåt folk går, utan vidare till nästa spelning. Det är som att festivalområdet långsamt utökar sig nerför gatan ända bort till Järntorget.

Kön sträcker sig lång bakom Pustervik, nerför gatan, runt hörnet och lite till. Det är långt fler i kön än vad som får plats i puben och konsertlokalen, utan att räkna med alla som redan ställt sig på plats där inne. Det är torsdag, festivalens första kväll, klockan är 22:30 och The xx spelar fortfarande för ett fullsatt Slottskogen. Ändå är det helt omöjligt att komma in på nästa spelning, på Pustervik.

Om man vill se Mietze Conte, Thaiboy Digital eller Ninajirachi måste man skippa stora delar av Way Out West för att hinna ställa sig i kö. Samma gäller såklart för flera delar av programmet in på natten. Det finns alltså ingen garanti att du får se din favorit, även om du betalar 3495 kronor för en standardbiljett. Inte heller om du vill betala 5495 kronor för en VIP-biljett, det finns inga genvägar till Stay Out West, förutom att känna någon med gästlista förstås.

Antagligen inte värt att köa i sex timmar

När festivalen presenterar årets line up bit för bit framgår det inte om artisten spelar på Way Out West eller Stay Out West. Det betyder att du kan köpa din saftigt prissatta biljett, för att se din favoritartist, bara för att senare förstå att det inte alls är säkert. Du kan förstås vara på plats till exempel vid 17, när Pustervik öppnar, och vänta i sex timmar, men för värdet av biljetten vill man troligtvis även se dagens headliner, och det kan du glömma.

Om du däremot inte har någon specifik favorit att se på Stay Out West (som alla andra också vill se), är det trots allt väldigt trevligt att strosa mellan de olika lokalerna och upptäcka både nya artister men även Göteborg som stad. Mittemot Pusterviks långa kö hittar du Folk, belägen i Göteborgs folkteater där en halvtom uteservering lyser i sommarnatten. Det är trevlig stämning både utomhus och inne i lokalen där danska GB spelar. Kanske är det det Stay Out West är bäst på, att överraska med spelningar du inte hade hittat till annars.

Inte bara musik

Samma gäller för festivalens filmprogram, som verkar få mer och mer kärlek för varje år som går. Med en tillfällig biograf på festivalområdet och en delaktig befintlig biograf i stan, Bio Capitol, visas allt ifrån kortfilmer och dokumentärer till både svenska och internationella premiärer. Nytt för i år är Flamingo Film Awards, där Way Out West delar ut priser i sex kategorier, via en stjärnspäckad jury med namn som Amy Deasismont och Alba August.

Vi ställde oss i kön utanför Bio Capitol och tittade på den svenska smygpremiären av omtalade The Invite, Olivia Wildes senaste film som hon både regisserat och spelar i. Wilde, tillsammans med Seth Rogen, Penélope Cruz och Edward Norton, gör ett irriterande bra jobb när de skapar en intensiv stämning för en kväll i en lägenhet. Den fullsatta publiken applåderade nöjt och lite snyftandes i eftertexterna, innan vi rörde oss vidare till Slottskogen igen.

Staden väcks till liv

Det är på många sätt ett vackert koncept att festivalen inte begränsas av sitt instängslade parkområde, utan sträcker sig över hela staden och väcker Göteborg till liv. Det gäller även evenemangen runtomkring stan som inte Way Out West ligger bakom, men på alla sätt kretsar kring. För den festsugna finns det många chanser till både dagsfester när solen skiner, och packade dansgolv på nattklubbarna.

Det finns inte många festivaler där du som besökare får ta del av hela staden, och möts av spännande kulturella evenemang vart du än vänder dig. Trots att du kanske inte får se ditt favoritband spela på Pustervik, finns chansen att du hittar en ny favorit precis runt hörnet.

Sinnet, Festival,

Way Out West, Stay Out West, Pustervik, Göteborg, Bio Capitol

Foto: Hugo Engström

Foto: Linnea Thomasson

91kg

Elsa Henriksson och Hugo Engström
igår kl 13:00

Saltkråkan blir långfilm

Tjorven intar vita duken

Foto: Julius Bergman

SF Studios meddelade i dag att de ska göra en långfilm baserad på Astrid Lindgrens sagor om Saltkråkan. Inspelningen ska dra igång nu i augusti och kommer då att fortsätta med samma gäng från tv-serien Vi på Saltkråkan som släpptes förra året. I rollerna ser vi återigen Vega Åhman (Tjorven), Elton Larsson (Pelle) och Lovisa Lindblad (Stina).

Handlingen kommer att kretsa kring det vanliga, det vill säga vänskap, frihet och äventyr.

Det är för tillfället oklart när filmen är tänkt att ha premiär.

press.sfstudios.se

Sinnet, Film,

SF Studios, Astrid Lindgren, Saltkråkan, Vega Åhman, Vi på Saltkråkan, Elton Larsson

85kg

Frode Wikesjö
igår kl 12:30

Foto: Roger Åberg

Kvinnorna som ägde på Way Out West

Zara, Lykke, Veronica och Lorde!

Det var något alldeles extra med de kvinnliga artisterna på Way Out West i år. De gav mig en boost som kommer att räcka länge, kanske hela vägen till nästa års festival.

Jag tänkte på det redan första kvällen. På alla tjejer och kvinnor som stod framför scenerna. Trängdes, dansade, sjöng, skrattade, skrek och var precis som och där de ville vara.

Men också kvinnor på scen som på helt olika sätt tog plats, ägde och fångade publiken.

Det fanns förstås fler än de jag hann med att se, för festivaler har ju ofta den lilla egenheten att man inte kan vara på flera ställen samtidigt. Det här är inte en lista över vilka som var bäst utan fyra som fastnade lite extra hos mig.

Första ut: Zara Larsson. Jag visste att hon var bra på att sjunga, men vilken superstar! Allt sitter. Rösten, dansen, tajmingen, showen. Hon lyfter fram sina dansare och musiker på ett sätt som låter oss förstå att det här inte är en ensam prestation. Det är hennes show, men det är också deras. Det visar hon redan innan de gått upp på scenen. Man kör lite livesändning från bakom scenen och den peppiga stämningen i gänget sprider sig direkt ut till publiken.

När Lush Life kommer är det som om någon vrider upp hela Slottsskogen ett snäpp.

Publiken dansar och sjunger med som om de glömt att någon tittar. Och jag tycker att det märks att även Zara är tagen, hon är närvarande och lekfull. Det känns som att hon har riktigt kul! Det är något väldigt fint i det.

Nummer två är Lykke Li som hade en betydligt svårare uppgift. På andra sidan festivalen stod The Cure på scen. Vi är några som har kollat in Lykkes setlist från tidigare festivaler och inser att vi kommer att få massor av Lykke Li och ändå hinna med The Cure.

Det är vi fler som har förstått. För publiken svek henne inte. Publikhavet framför Lykke Li växte och växte och plötsligt kändes det inte alls som att hon hade hamnat i skuggan av någon annan.

Hon hade sitt folk.

Lykke Li har något som är svårt att sätta fingret på. Hon är cool utan att försöka vara cool. Lite mörk, lite trasig, lite mystisk och samtidigt väldigt nära.

Hon har aldrig känts som någon som frågar om hon får vara med, hon går sin egen väg och vi följer. Hela vägen till sista låten. När I Follow Rivers lyfter taket på Linné.

Sedan Veronica Maggio - jag vet inte hur hon gör. Hon kommer ut på scen och det känns som att vi redan är kompisar. Det finns ingen stor entré som behöver övertyga oss. Hon bara börjar. Och vi kan allt.

Det är nästan löjligt.

Ta till exempel låten Hädanefter, plötsligt sjunger hela Slottsskogen.

För Maggio har något väldigt speciellt. Hon har tagit de där små, ibland pinsamma, ibland underbara delarna av livet – förälskelserna, fyllan, längtan, ångesten, relationerna som borde vara över men inte är det – och gjort dem till våra.

Vi behöver inte ens tänka. Vi bara sjunger. Och dansar. Och för en stund är vi kanske 25 igen.

Eller 19. Eller 44. Det spelar ingen roll.

Det är bara en väldigt varm kväll i Göteborg och Veronica Maggio står på scen.

Nummer fyra är den mäktigaste showen av dem alla, Lorde. Herregud. Vad var det egentligen som hände?

Jag visste att hon var bra, visste att Melodrama är ett fantastiskt album. Visste att hon hade fått ett enormt mottagande.

Men ibland hjälper det inte att veta. Man måste vara där. Och så står man plötsligt mitt i det.

Lorde kommer ut och det är som att något förändras i hela luften. Hon är inte bara på scen. Hon är överallt. I ljuset. I basen. I människorna runt omkring mig.

Hon dansar, och det är inte den där perfekta popstjärnedansen där varje rörelse känns repeterad framför en spegel. Det känns mer som att hon faktiskt inte kan låta bli. Hon blir genuint berörd av publiken och vi av henne. Hon är mystisk och närvarande med en extrem kontroll över budskap och röst.

Publiken blir fullständigt tokig och det är så jävla vackert. För det finns något befriande i att se en kvinna ta så mycket plats utan att be om ursäkt för det. Osminkat, tufft, känsligt och rått.

Jag kom precis hem från Way Out West med trötta ben, hes röst och alldeles för mycket festivaldamm i väskan.

Men också en känsla av kraft och glädje över att jag fått uppleva de här kvinnorna tillsammans med alla andra som satte Slottsskogen på kartan i år igen.

Ödmjuk och tacksam ska jag landa i det så ses vi igen 2027.

Sinnet, Festival,

Zara Larsson, Lykke Li, Veronica Maggio, Lorde, Way Out West

100kg

Frida Flodman
i förrgår kl 22:20

Foto: Linnea Thomasson

Way Out West slog rekord i trevlig stämning

Massa fest, inget pest

Way Out West är min typ av festival. Den är i stan, lineupen brukar vara skönt blandad och man kan njuta av både dagsfester och klubbar sent in på natten. Allt jag behöver. Sömn brukar det bli dåligt med, men det är smällar man får ta. Som bonus får man träffa lite Feber-läsare, och det gör mig extremt glad.

Under pandemin ställde man, som allt annat, in. Och sedan var det inte pepp för mig längre. Efter pandemin var artisterna inte så intressanta. Förra året kom jag dock tillbaka, men kass planering av festivalen och för mycket folk gjorde mig bitter.

Men nu är både jag och festivalen tillbaka! Under tre dagar har jag fått njuta av musik i massor, mängder med trevliga människor, god mat, ibland god öl och dessutom otroligt bra väder. Men schemat har jag synpunkter på.

För jag ringde hem till sonen efter dag två som undrade vad som var bäst. Och jag hade inget att säga. Moby var bra, Zara grym, The XX feta, Four Tet härlig och så vidare. Men inget lyfte liksom taket. Förrän Lorde kom och smashade in något av det fetaste jag sett på en scen på lördagen. Sen gjorde det inte så mycket att Gorillaz mest va helt ok.

Under tre dagar var 81.500 personer på plats. 45.000 personer per dag. Massor av folk, massor av öl. Kan bli dålig stämning då. Inte då. Enligt festivalen har man rapporterat ett 30-tal incidenter under de tre dagarna, majoriteten narkotikarelaterade. Visst är det ändå magiskt att folk kan få umgås och ha kul i grupp utan att det blir en massa tjafs.

Kanske var det sån bra stämning eftersom festivalen äntligen på allvar börjat ge oss andra saker än Norrlands Ljus. Mellanöl i all ära, det är trevligt att byta ut det mot på riktigt god öl eller en gin & tonic. Det tackar vi för!

Sinnet, Festival,

Way Out West, Lorde, Gorillaz, Moby, Feber, The XX, Zara Larsson, Göteborg