Inledning

Mitt förhållande till Peugeot är lite skadat av att jag en gång ägde en 309 som jag hade diverse strul med. Men det var nog inte bara bilens fel, utan även mitt och mitt nytagna körkort. Men detta var en herrans massa år sedan och mycket har hänt sedan dess. Peugeot fortsätter att spotta ur sig nya modeller och varianter och det känns nästan som att de har en bil i vardera kategori i dagens läge. GTi-modellerna har alltid varit de mest ärtiga men nu finns det en ny badboy i stan - bokstaven R. Och detta R har Peugeot klistrat på modellen RZC. Bokstaven innebär att racingavdelningen har lagt sig i och piffat till modellen ytterligare, både när det gäller effekt och prestanda.

Körkänsla

Att inte ens vara fyllda 30 och ha besvär med att ta sig i och ur en bil måste ju bero på bilens konstruktion, eller hur? Jag får vika ihop mig rätt så mycket för att komma in i denna, och vid smala parkeringar är det nästan jobbigt att ta sig ut samtidigt som man håller i den tunga och väldigt långa dörren. Väl på plats sitter jag dock riktigt gott i de rätt så välskålade stolarna. Framför mig har jag en ratt som känns alldeles för stor och plastig, men som inte är helt dum att hålla i faktiskt. Jag blickar ut över en ganska så sluttande instrumentpanel som inte bjuder på något extra och när jag slänger ett öga på mittkonsolen blir jag allt annat än upphetsad. Här finns verkligen inget som sticker ut och knappar och reglage känns rätt så meh. Men det finns det man behöver och jag är bortskämd. Sen kommer nästa grej - den abnormt stora växelspaksknoppen i aluminium som känns som ett bowlingklot att hålla i. Vad hände där? Fast så känner jag bara tills jag börjar använda den, och inser att den faktiskt är riktigt rolig och skön att växla med. Man känner att man har kontroll och eftersom både koppling och växellåda verkar vara ganska så överens är det en dröm att vispa i nästa växel. Det trodde jag inte vid en första anblick.

Motorn för alldeles för lite väsen av sig på utsidan men i kupén brummar det på en del, speciellt i lägre hastigheter på lägre växlar. Men det beror på att ljudet är förstärkt genom bilens högtalare. Blä. Peugeot har lyckats kräma ur 270 kusar ur snurran på 1.6 liter och den känns ganska så pigg, men man får varva en del. När man gör det skjuter det på bra men det är ingen herrejössesupplevelse som infaller. Som vanligt med framhjulsdrivna bilar som har lite för mycket effekt vill framvagnen dansa runt vid häftiga gaspådrag. Torsen-diffen gör dock sitt och ser till att så mycket kraft som möjligt levereras när man behöver den och att bilen håller sig på rätt sida om asfalten.

Bilen känns stor på vägen och även om man tror att den är låg är den förvånansvärt hög när man rullar upp bredvid häftigare sportbilar. Sikten är ganska så ordentligt skymd och takhöjden i kupén gör att det känns instängt. Baksätet är som väntat trångt som attan och inget man vill sitta i, i alla fall inte under en längre sträcka. Dock får baksätesåkarna ta del av det lite roliga bubbeltaket när de kikar uppåt, för det får man nämligen inte när man sitter där fram. Designen ger ett sken av att hela taket ska vara en enda stor öppen glaskupol men så är det alltså inte utan den främre delen är täckt med ett vanligt innertak.

Det som skiljer R:en från vanliga RCZ är lite fetare utseende, en liten spoilerläpp på bakluckan som ger mer downforce, lägre chassi och att man kapat 17 kilo i vikt med hjälp av bland annat lättare hjul och avgassystem. Självklart pryds även bilen med lite R-emblem. För godsakerna och den lägre vikten får man slanta upp 80 000 extra jämfört med en vanlig RCZ.

På vägen är bilen som väntat rätt så stötig och till en början känns den lite för stor för sig själv. Det man ser i de stora backspeglarna är de breda höfterna och det är lite svårt att få en känsla över vart man har bilen. Men detta är såklart en vanesak och något man lär sig efterhand. Efter ett tag bakom ratten känns bilen mindre och något enklare att kasta omkring bland bilköer, barnvagnar, joggare och turister. Vid lite mer inspirerad körning känns den ganska så satt på vägen och man glömmer snabbt att det är en framhjulsdriven bil man far fram i. Den greppar grymt, har skön styrning och fångar upp bra vid kraftigare inbromsningar.

Avslutning

När Motorjournalen testade bilen mot Boxster på Mantorp fick de båda bilarna nästan exakt samma varvtid. Peggan är mer än 100 000 kronor billigare än Porschen och i den behöver du knappt kryssa i några tillval. Men Porschen har sexa och driver på bakhjulen, så bilarna spelar i olika ligor. Men det är ändå intressant att se att de presterar så lika på bana. De som köper Porsche tittar nog inte ens åt Peugeots håll för de vet vad de vill ha, men det kan vara kul som RCZ R-ägare att veta att bilen man sitter i är lika snabb.

Jag ser nästan dagligen vanliga RCZ på vägarna och frågan är om kunderna är villiga att slanta upp 80 000 kronor till för att få en R? För att utnyttja det man får för de extra slantarna får man nog vara god vän med banan och inte vara rädd för att pressa bilen hårt. För det är nämligen det den är byggd för. För alla andra duger vanliga RCZ gott men då smälter man ju också ganska så snabbt in i mängden.

Fakta Peugeot RCZ R

Motor: Fyrcylindrig, 1.6 liter, turbo, 270 hästkrafter, 330 Newtonmeter.
Växellåda: Sexstegad manuell.
Drivning: Framhjulsdrift.
Prestanda: 0-100 km/h på 5.9 sekunder, toppfart 250 km/h (elektroniskt begränsad).
Bromsar: Ventilerade skivor i dimensionerna 380 millimeter fram.
Däck: 235/40R19.
Mått: Hjulbas 2.61 meter, längd 4.29 meter, bredd 1.84 meter, höjd 1.35 meter, vikt 1 280 kilo, bränsletank 55 liter, förbrukning 0.63 liter per mil blandad körning, CO2-utsläpp 145 gram per kilometer.
Pris: 389 900 kronor.