Inledning

Nya S1 har vuxit fram ur det enorma intresset som A1 Quattro väckte. Av den modellen tillverkade man endast 333 exemplar och den skyhöga prislappen på en halv miljon verkade skrämma få och alla bilar sålde slut i ett nafs. Att kombinera en urstark och pigg turbosnurra med krafs på alla fyra i det här formatet verkade vara något som många letat efter och plötsligt stod Audi där utan mat till hungriga kunder. A1 Quattro var "bara" en hårdare variant på vanliga A1 och om det skulle bli fler bilar skulle det bli på riktigt. Sagt och gjort, ingenjörerna började planera och sakta men säkert växte S1 fram. Här började man om från början med utgångspunkten att man skulle bygga en sportig småbil, snarare än att göra en småbil sportig.

Körkänsla

Provkörningssträckan vi tilldelades var till en början på helt vanliga och ganska tråkiga vägar som inte utmanade bilen på något alls, så vi avvek från rutten ganska så snabbt. Dock hann man få känsla över bilens hårdhet och visst är den rätt så mycket styvare än en vanlig A1. Man sitter lågt och de skålade stolarna kramar sidfläsket så där lagom mycket. På de lite torrare partierna kunde man flippa över till det vassaste läget - "Dynamic", vilket på vanliga Audi-vis styvar till allt och ställer bilen på tårna. Det här valet öppnar även upp avgassystemet och ett något artificiellt, men ändå rätt så skönt morrande ljud, sprider sig i kupén när man trycker på. En del av ljudet hamnar faktiskt även på utsidan, och att bli omkörd av en S1 där föraren är tung på högerdojjan låter inte kattskit. Det är bra drag i S1:an men dess stabila gång och satta känsla mot vägen maskerar lite hur snabbt man faktiskt kör. Fartkänslan infinner sig mest vid hårda gaspådrag i lägre hastigheter, och det är då man märker att bilen är kvick.

Efter lite tuggande på asfaltsvägar var det dags att sätta bilen på prov - på isen. Vi blev lotsade ut av en följebil och fick efter ett testvarv i låg fart två varv per förare på den relativt långa banan. Svinkul! Men det hade varit ännu roligare om det trista vädret veckan innan inte hade förstört isen och gjort den lite som en gammal hederlig tvättbräda. Jag försökte så gott jag kunde att göra ojämnheterna jämna igen med bredställ, men det gick sådär. Efter två repor ute i snön insåg jag att jag nog skulle testa bilen även utan helt avstängd ESP. Man kan nämligen stänga av det helt, vilket många säkert uppskattar, men i mitt fall gick det lite för brett. Ett tryck på knappen gjorde det hela lättare såklart, men är man en novis så är man. Här kom bilen in vid rätt tillfällen och hjälpte mig att få till hyfsade sladdar och det är först nu man inser hur mycket de här systemen faktiskt jobbar. Då bilen även har en ordentlig krycka att rycka i istället för en handbromsknapp kunde man manuellt ställa upp bilen i ingången på kurvan och sedan gasa ut. Två varv tog snabbt slut men det kändes ändå som att man fick en bra känsla för hur den uppför sig på snorhalt underlag, och S1 imponerar. Den är enkelt att placera och svarar som man förväntar sig - inga överraskningar. Den lilla turbon gör sitt jobb och det här med lagg finns inte längre i moderna bilar. Bestämd gas är det som gäller, sen sköter motorn resten.

Effekten är fullt tillräcklig. Att den här har 25 hästar färre än A1 Quattro känns som väntat inte alls. Det finns gott om vrid och när det är torrt och fint tar man sig från 0 till 100 km/h på 5.9 sekunder. Det räcker gott det. Fyrhjulsdriften gör gaspådragen stabila och det är bara att hålla hjulen raka och gasa fullt. Till spisen kopplas endast en manuell sexpetad låda - precis som det ska vara. Härlig spak att hålla i och en väldigt lättskött kopplingspedal med rätt motstånd. Chassiet har moddats en hel del jämfört med vanliga A1 och ska nu jobba ännu bättre tillsammans med den elektromekaniska servostyrningen. Och jag tyckte att styrningen svarade bra, okej med motstånd och man tänker inte på att det saknas en konventionell rattstång.

Design

I och med introduktionen av S1 presenteras även faceliften för A1. Strålkastarna och bakljusen har fått sig en ny design, och i S1:ans fall röda inlägg i ljusen fram. En liten uppdatering som i mina ögon bara lyfter de redan snygga formerna ytterligare. S1:an sticker ut med fetare kjolpaket, en vinge på bakluckan, fyra avgaspipor och coolare fälgar som döljer biffigare bromsar. Ett litet kaxigt kraftpaket helt enkelt. Och för att utmärka sig ytterligare när man beställer bilen kan man ju alltid ta den i den ärtgröna kulören.

Avslutning

Även om A1 Quattro är exklusivare i sin utgåva känns ändå S1:an som ett bättre köp. Visst den har något mindre effekt, men den har även något annat mindre som är bra - prislappen (309 000 mot 495 000 kronor). Du får minst lika mycket körglädje i den här som i A1:an och fortfarande en bil som inte är helt dum. Den kommer endast att säljas i femdörrars i Sverige så du kan lätt ta med ett gäng polare och lite av deras bagage. Lanseringen sker i maj så skulle du vara sugen är det läge att börja kolla upp finansieringen. Och när du får bilen måste du komma ihåg att styra in den på en isbana någonstans någon gång, för det är den värd.

Fakta Audi S1:

Motor: Fyra cylindrar, 2.0 liter, bensin, turbo, 231 hästkrafter, 370 Newtonmeter.
Växellåda: Sexväxlad manuell.
Drivning: Fyrhjulsdrift.
Prestanda: 0-100 km/h på 5.9 sekunder, toppfart 250 km/h.
Hjul: 215/40 R17.
Mått: Längd 3.97 meter, bredd 1.74 meter, höjd 1.42 meter, hjulbas 2.46 meter, vikt 1 415 kilo, tankvolym 45 liter, förbrukning 0.71 liter per mil blandad körning, CO2-utsläpp 166 gram per kilometer.
Pris: 309 000 kronor.