Jag har börjat tröttna på mat. På riktigt. Att varje dag planera, handla och kånka hem skiten. Det är svårt att vara spontan när man har bestämt sig för att försöka äta nyttigt. Hade det funnits ett matpiller hade jag köpt en karta på stört, nästan oavsett vad det hade kostat. Men nu gör det ju inte det, så jag får bara hålla käft och bita ihop.

Idag var det återigen tomt i den delen av hjärnan där middagsplanerna ska eller bör finnas. Inte sugen på någonting, förutom Cola Zero, men det räknas väl inte som mat antar jag. Sen dyker den upp, snilleblixten. Att äta med fingrarna är kul, så varför inte göra det? Tapas. Sagt och gjort, från noll inspiration till episk tapas-bonanza på två tunnelbanestationer. Det känner jag mig rätt nöjd med. Och nu även mätt.