Polestar skakar liv i Volvo. R-känslan är tillbaka.

Garaget Garderoben Hemmet Kroppen Passet Sinnet Strupen

Välkommen!

Skaffa Feber+

Polestar skakar liv i Volvo

R-känslan är tillbaka

Foto: Bobby Green

I början på veckan begav jag mig mot varmare nejder - närmare bestämt Malmö. Där var det förutom regn dags för provkörning av Volvo S och V60 Polestar. Och vad innebär det kan man undra? Är det en chiptrimmad version som lackats i blått och försetts med större fälgar? Inte alls visade det sig, utan något mycket mer.

Många är vi nog som saknar Volvos R-utbud. Riktigt potenta 850R visade när den kom att Volvo inte bara kunde bygga trygga och säkra familjevagnar utan även bilar med lite morr i. Den raka femman lät fantastiskt och visade sig ha grym trimpotential, och besöker du valfri bilträff i sommar kommer du garanterat att få se både ett och annat exemplar. Men efter V70R som introducerades 2004 har det varit slut på det roliga. Något som heter R-Design introducerades men det hör vi ju på namnet att det bara handlar om just design. Den största motorn, T6, levererar dock 304 hästar vilket är mer än i den sista R-modellen, men trots detta kändes det som att Volvo lämnat prestandafokuset bakom sig. Det är här Polestar kommer in - Volvos officiella motorsport och prestandapartner. De har tidigare bland annat erbjudit motoruppgraderingar men nu efter en del koncept och försäljning i Australien är det äntligen dags att presentera bilar som de har gått igenom helt och hållet där inget har lämnats åt slumpen.

Körkänsla

Det första man möts av när man startar bilen är såklart motorljudet. En kall bil bjuder på dovt muller och bättre ska det bli. Turen började i regn som höll i sig hela dagen, men det gjorde inget för då kunde man passa på att testa fyrhjulsdriften från Haldex och se om den gjorde sitt jobb. Det gjorde den med bravur. Fördelningen är mest på framhjulen vid vanlig körning men den kan bli upp till 50/50 vid mer inspirerad körning. Bilen kändes oerhört stabil på vägen och trots att det var många stora vattensamlingar på vägen plöjde man fram som en kung.

För att få i det sportigaste läget stängde man av ESC (ej helt urkopplingsbar) och slängde över växelväljaren i manuellt läge. Ett spjäll i avgassystemet öppnades då och det härligt murriga ljudet från den raka sexan blev ännu påtagligare. I detta läget kunde man även utnyttja launch control och som vanligt är det stillastående, en fot på bromsen och full gas för att sedan släppa bromsen som gäller. Bra schvung i maskineriet och till 100 km/h tar det på detta vis 4.9 sekunder (S60).

Lådan är sexstegad och kan skötas med paddlar bakom ratten. Den har inte dubbla kopplingar och man känner tyvärr att den ligger efter med sina sex steg. Men den växlade fint även om man blivit väl bortskämd med F1-snabba konkurrenter på senaste. Polestar har såklart programmerat om mjukvaran för växellådan för att den ska jobba som de vill och som föraren förväntar sig av en lite sportigare bil. Med spaken i det manuella läget ska den låta dig växla själv och inte lägga sig i, dock gjorde den det för oss ett par gånger ändå.

Polestar har byggt vidare på trotjänaren T6 och försett sexan på 3.0 liter med en större turbo och en större intercooler. Detta resulterar i en förhöjd effekt som landar på 350 hästar och 500 Nm. Motorn känns rapp och pigg och på låga växlar är den ettrig och saknar helt turbolagg. Full gas på sexans växel vid lägre varv kräver givetvis lite tid på sig innan trycket byggs upp, men det skjuter på bra när fläkten väl börjar snurra igång. Ljudet är helt fantastiskt och det är verkligen ett speciellt ljud ur denna sexa. Jag har svårt att jämföra med någon annan bil men det känns som att det finns lite BMW där någonstans. Ett härligt dumpljud får man också när man torrgasar lite. Avgassystemet som är på 2.5 tum mynnar ut i två stycken 3.5 tums avslut. På tomgång mullrar det på riktigt fint och kopplar man in sportläget låter det genast mycket bättre. Här har Polestar verkligen lyckats få till en snygg ljudbild, även när man smyger omkring i lägre hastigheter. Man märker direkt att det här inte är en vanlig Volvo utan något extra.

Polestars version av S och V60 har fått 50 stora uppgraderingar. Förutom det uppenbara man ser utanpå finns det mer godis under skalet. Fjädrarna är hela 80 % styvare än de man får en i en vanlig S/V60 R-Design och dämparna har utvecklats tillsammans med välkända Öhlins. Fjäderbensstaget har förstärkts med tre lager kolfiber och det som har varit möjligt att modifiera för att bilen ska ligga bättre på vägen har modifierats.

Trots att bilen rullar på 20 tum stora fälgar skodda med 245/35-däck är komforten över förväntan. Bilen sväljer gupp utan några bekymmer och är förvånansvärt bekväm att åka i. Stolarna är väldigt sköna och har precis lagom mycket stöd utan att bli för bulkiga och otympliga. Och det här har varit Polestars mål från början. De ville inte bygga en bil för banan utan en förfinad bil för Svensson+. En banbil blir för obekväm på vägen och det ska inte en Volvo vara - en Volvo ska du palla att köra 100 mil i ett sträck med. Och det tror jag utan problem att jag skulle klara även i Polestars version.

Trots att det som sagt inte är en banbil fick vi testa bilarna på Ring Knutstorp. Tio varv var är inte tillräckligt för att varken lära sig banan eller bilen men man fick i alla fall en bra uppfattning om hur den beter sig. Och att man kunde kuska runt en Volvo från fabrik i dessa hastigheter trodde jag inte innan veckan hade börjat. Ingenting protesterade utan det vara bara att mata på. Här fungerade paddlarna bakom ratten klockrent och det är också här de hör hemma. På start- och målrakan kom man upp i 180 km/h innan det var dags att stå på hejdarna och de 371 millimeter stora skivorna fram jobbade på riktigt bra. V60 kändes något stabilare vid kraftig inbromsning och det kan nog bero på den extra downforcen kombiformen ger över rumpan.

Design

Grunden i utseendet är som sagt R-Design men Polestar har varit inne och stökat lite ändå. Fronten har fått sig ett par extra splitters som styr undan fartvinden och där bak sitter det en diffusor och på V60 en takvinge medan det på S60 sitter en ganska så stor läpp på bakluckan. De stora fälgarna och de feta bromsarna där innanför gör sitt för utseendet och bilen är faktiskt riktigt läcker. Jag gillar dock designen på V60 mer än S60. Kommer i fyra olika lackalternativ, vilket kanske är tur för den blåa är lite väl skrikig. Förutom denna finns svart, vitt och silver.

Insidan känns ombonad på klassiskt Volvo-vis. Jag är imponerad över den snygga instrumentpanelen och känslan i knappar och reglage som Volvo har fått till. Polestar adderar det där lilla extra i form av Nubuck i stolar och ratt och mittkonsol i kolfiber. När man aktiverar sportläget ändras även färgen på instrumenten till rött. Rejsigt.

Avslutning

Varför ska du köpa en Volvo för 640 000 kronor (S60)? Det är väldigt mycket pengar. Men om du räknar på vad en motsvarande vanlig S/V60 med R-Design-paketet kostar landar du på 550 270 kronor. För under 100 000 kronor till får du så mycket mer. Du får de extra sakerna som utseendet försöker säga att du har. Du får all tänkbar utrustning som går att få - inget behöver läggas till. Du får något unikt (750 stycken bilar tillverkas i år varav 80 endast stycken kommer till Sverige) och du får det från fabrik - med alla garantier inkluderade. Så du som är Volvo-kär och inte är intresserad av att köpa någon tysk får här ett alternativ.

Bilarna börjar säljas i juni i år och då endast hos utvalda Volvo-återförsäljare. Enligt Volvo är redan ett par beställda så om du skulle vara intresserad får du nog skynda dig på innan batchen tar slut.

Nedan kan ni lyssna på den lite mörkare sidan av Polestar:

Garaget, Bilen,

Volvo, S60, V60, Polestar, snabbtest, test, tester