Den roligaste Jaggan någonsin.

Garaget Garderoben Hemmet Kroppen Passet Sinnet Strupen

Välkommen!

Skaffa Feber+

Den roligaste Jaggan någonsin

Foto: Bobby Green

I mina ögon är F-Type den absolut mest spännande modellen i år. Något helt nytt från Jaguar, som har siktet inställt på ingen mindre än Porsche 911. Det gäller att lägga ribban högt och våga satsa om man vill komma någon vart. Och det har verkligen Jaguar gjort. Från att på senaste egentligen bara erbjuda upphottade versioner av redan existerande flärdvagnar till att nu dundra ut en regelrätt sportbil. Om den knäcker 911? Nej. Men det vill jag inte att den ska göra heller.

Inledning

Och varför vill jag inte det då? Jo. 911 är 911. Och F-Type är F-Type. Två helt olika bilar även om de vill åt samma håll. Men varför kan de inte bara få vara två olika modeller? Jag köper ju inte en Jaguar för att jag vill att den ska vara som en Porsche, och tvärtom. Jag köper ju en viss typ av bil för att jag vill ha just den, och för att den bjuder på något som konkurrenten inte har. Det vore ju väldigt tråkigt om alla bilar helt plötsligt alla strävade mot samma mål och i slutändan blev samma sorts bil. Sen förstår jag ju givetvis att man som biltillverkare måste sträva mot att knocka konkurrenterna, men enligt mig behöver det inte ligga i att man knäcker den andres prestanda, varvtid eller bromssträcka. Det kan handla om att bjuda på en helt annan upplevelse. Och det lyckas Jaguar med.

Körkänsla

När man i bakhuvudet har snacket med om att F-Type ska utmana 911 stiger man ju inte direkt in i den här bilen och tror att det är vilken Jagga som helst. Och det är det inte heller. Det första man lägger märke till är hur tajt den känns, och är. Här sitter man lågt, kramas hårt av stolarna och det är inte en mil till passagerarstolen. För även om man också kryper in i Jaguars XK-modeller så är detta en helt annan upplevelse. Det märks att man sitter i en ny modell, som är byggd för att vara en sportbil.

Ratten är härligt tjock och precis lagom i storlek. Bakom skymtar de små paddlarna som klätts med orange gummi. Kanske lite väl vågat färgval men man ser de ju tydligt i alla fall. Och gummimaskeringen gör att man vill använda dem, till skillnad mot motsvarande i hinkplast. Växelväljaren på mittkonsolen har bytts ut från den snygga, men något långsamma, runda klossen som sakta steg upp från sin gömma när man startade bilen. Istället får man nu något som ser ut att vara hämtat direkt från BMW, men som känns så mycket bättre i handen. Utformningen för direkt tankarna till gamla TV-spel och eftersom knappen för att lägga i D-läget är vid pekfingret kan jag inte sluta leka att det är en styrspak med skjutknapp på. Under spaken bor en helt ny åttastegad Quickshift-låda från ZF, något manuellt alternativ finns inte för tillfället. Lådan tillsammans med start/stopp-systemet hjälper till att hålla nere förbrukningen, moderniteter som nu för tiden sitter i nästan varenda ny bil, oavsett hur sportig den än må vara.

Bilen startas med knapp och redan här förstår man vad denna bil vill markera, sport. Jag har testat många bilar som låter en hel del när de startas men jag har aldrig tidigare förut varit med om en bil som förutom att bröla till även släpper en ljudlig knall ur avgassystemet när man startar den. Foten på bromsen, in med start-knappen och pang! Något oväntat och nästan lite pinsamt om man ska iväg på kvällen i ett lugnt område. Härligt avgasljud i all ära, men den där smällen känns nästan lite överdriven.

ZF vet hur man bygger växellådor och det är inget undantag i F-Type. Växlarna halas i mjukt och fint och så länge man inte gasar hårt eller använder paddlarna märks de knappt. Snabb som tusan är den också. Likheterna med Volkswagens DSG-låda när man hastigt manuellt växlar upp är slående, som att stega över ett par tangenter på ett piano nästan. Bilen känns rapp på vägen och det känns faktiskt inte som att man sitter i en Jaguar. XK och XF är monsterstora i jämförelse och jag kommer på mig själv med att nästan tycka att bilen känns för liten. Jag får sänka ner stolen för att se ut ordentligt och om jag inte visste bättre skulle jag tro att bakdäcken nosade mig i häcken där jag sitter. Men det känns bra, bara för att det inte är likt Jaguar. Jag älskar deras R- och RS-versioner men de är helt enkelt inte tillräckligt sportiga. Här har man tagit fram ett litet badkar som nästan känns som en Mazda Miata och skopat ner en rolig motor, vilket enligt mig är ett bra recept.

Utan problem kastas bilen runt i kurvor och den känns oerhört välbalanserad. Enligt Jaguar är viktfördelningen nästintill 50/50, vilket givetvis är det mest optimala när man vill ha fram en rolig bil. F-Type känns väl ihopsatt och där de tidigare Jaggorna har varit tunga och något sega att flänga omkring svarar den här direkt. Inget tvek, inget jämmer och utan att kännas nervöst. Motorn som är hämtad från XJ och XF gör allt för att bidra och levererar även den hela tiden. 380 hästar i en bil av denna storlek räcker gott och väl. Det är ingen herrejösses-upplevelse när man trycker på men kraften kommer jämnt hela tiden och motorn känns aldrig orkeslös. Kompressorn som fått ett högre laddtryck än i vanliga F-Type med V6:a finns där under men gör sig inte påmind i form av något vinande ljud utan trycker bara på.

Vid växelväljaren sitter det diverse olika knappar som gör olika roliga saker. En är flagg-symbolen som vi tidigare har sett i Jaguars bilar. Den aktiverar det dynamiska läget och gör att bilen alltid levererar maximalt vridmoment vid växelbyten och att accelerationen från stillastående till 100 km/h optimeras. Dessutom blir ratten lite trögare att styra med. Detta läge kopplas in via ett något plastigt drag-reglage som liknar något som hör hemma i ett flygplan. Bilen blir genast aggressivare, speciellt vid växlingarna och drar mer än gärna ut på dem innan det är dags att smacka i nästa. I manuellt läge hindras även lådan att efter en stund växla upp automatiskt, du växlar alltså helt och hållet själv här. Inget för stadskörning kan jag berätta.

Vad som däremot lämpar sig för stadskörning, och all annan körning för den delen, är knappen märkt med en avgasrörs-symbol. Den öppnar ventilerna i avgassystemet och bjussar på ännu mera bröl. Vid lite lägre varv och myskörning gör den inte så stor skillnad, men när man trycker på är den enorm. Istället för ett väsande V6-ljud får man istället ett muller som nästan påminner om ett V8-ljud. Och oj vad det smäller till mellan växlingarna. Jag har en förmåga att alltid hålla min högra hand på växelspaken, oavsett om jag kör en manuell eller automatväxlad bil. Och då kan man ju lika gärna passa på att växla lite manuellt, trots att detta fungerar helt av sig själv på ett mer effektiv vis utan att jag är där och pillar. Men i den här så vill man faktiskt växla själv ibland, och en av anledningarna till det är att Jaguar är en av få tillverkare som har förstått åt vilket håll man ska föra spaken när man växlar. Flera andra stora tillverkare envisas med att göra precis tvärtom mot hur det bör vara, och jag blir inte klok på det. Plus och minus-växlingen kommer från rally-världen, och där är det fullt förståeligt att man växlar upp genom att dra spaken mot sig, och ner genom att putta den framåt. Detta kommer från att man vid gaspådrag av kraften trycks bak i stolen, och att det då blir onaturligt att föra en spak framåt. Något gick dock snett när tekniken började hitta in i bilar för gatan och någon fick för sig att vända på hela systemet genom att tvinga förarna att putta spaken framåt för att växla upp. Korkat värre. Men Jaguar vet vad som gäller och har gjort helt rätt. Därför blir man lite extra glad över att kasta över spaken till vänster och växla lite själv mellan varven. Första steget gör att lådan hoppar över i Sport-läge, och för att komma till det rent manuella drar man bara i spaken igen och får då upp vilken växel som är i på instrumentpanelen.

Ljud

Om vi ska gå tillbaka till ljudet skulle jag i princip kunna plita ner en hel novell men jag ska försöka hålla mig någorlunda kort. Jaguars ljud i deras senaste vassare modeller har enligt mig alltid varit trevligt att lyssna på, och jag blir knappast besviken i F-Type. Snarare imponerad över hur man kan få ut så mycket, och så härligt ljud ur en V6:a. Vad gör alla andra tillverkare av högpresterande V6-motorer egentligen?

De två något överdimensionerade trattarna i mitten bak både syns och hörs tydligt. Vid snabba växlingar, nästan oavsett vilken växel som går i, får man en tydlig knall. Tänk er att man piskar till en matta med en mattpiska riktigt snabbt, eller tar en stor spatel och daskar till en bit hängmörad fläsksida. Ungefär så låter det. Från tvåan till trean behöver man bara trycka på lite grann för att få till den här effekten, och mellan husväggar på trånga gator passar den allra bäst in. Är man lite försiktigare på gasen får man ett ljud som påminner väldigt mycket om Volkswagen Golf R, där varje uppväxling nästan blir till en symfoni, som jag nämnde tidigare i texten. Gör man en hastig nedväxling och låter bilen motorbromsa kan man även få till ett skönt blödder och även ett gäng med avgasknallar. Allt är svårt att förklara och bör självklart upplevas i verkligheten, men i videon här ovan får man ett litet smakprov på hur bilen låter när den susar fram.

Exteriör

En del har klagat på designen och sagt att den är för tam. Att grillen är för liten och att fronten inte alls passar ihop med baken. Jag gillar den dock, ju mer jag tittar på den. Jag gillar att nosen ser lite liten ut, medan baken med sina breda baklysen tar plats. Jag är dock inte överförtjust i de små gälarna på framskärmarna. Ur vissa vinklar ser även 19-tummarna lite små ut, 20 känns lagom på denna bil. En sak jag gillade lite extra var dock vingen som automatiskt fälls upp på bakluckan, när den gjorde det såg man nämligen märket Jaguar och den lilla katten spegla sig i backspegeln.

En del förbipasserande hade dock svårt att veta vad det var för bilmärke de tittade på och blev ofta förvånade när jag svarade Jaguar. Och visst är designen ett nytt drag från tillverkaren, även om baklysena är en flört med gamla E-Type.

Interiör

Här tycker jag att Jaguar har skärpt till sig enormt. Borta är gubb-känslan och allt känns nytt och fräscht. Eller ja, nästan allt i alla fall. Stolsjusteringen med hundra knappar och rattar är fortfarande placerad på dörrsidan och mittkonsolens skärm ser i princip likadan ut som i övriga Jaggor. Men just skärmen som mäter åtta tum är så mycket bättre. Jag upplever den tydligare med bättre känsla i touch-funktionen och att den är snabbare. Snabb är även blåtanden när man ska synka sin egna musik från telefonen. Jag har aldrig tidigare varit med om en bil som så snabbt hittar min telefon och börjar spela musiken från där den senast var. Knappt har jag hunnit hoppa in, tryckt på startknappen och tagit på mig säkerhetsbältet innan "Heut' ist mein Tag" med Blümchen dunkar igång.

I övrigt sitter jag ganska så bra, även om sportstolen (tillval) är tillbakadragen så långt det bara går. Knappar och annat sitter där det ska göra och instrumenten är rätt så snygga att titta på. Plus för USB och AUX-ingång i armstödet, som jag tycker alla bilar borde ha nu för tiden. Visst, det är inte Rolls-Royce-känsla och när man synar allt lite extra känns vissa saker lite billiga. Men jag bryr mig inte. För jag vet att det är såna här saker som krävs för att Jaguar under Tatas ledning ska få ut saker snabbt. Och då glädjs jag mer över att F-Type som gått från koncept till verklighet nästan utan att förändra utseende finns här idag, istället för att projektet blev för dyrt och lades ner när det bara fanns på papper.

Avslutning

Vad får man för de 100 000 kronor extra som S kostar jämfört med vanliga F-Type då? Jo, du får du mer utrustning, 19-tummare, adaptiv fjädring och framför allt en diffbroms. De extra 40 hästarna ska enligt folk jag har pratat med inte märkas av så mycket men de finns där också. Tycker du att dessa saker är onödiga så räcker ju såklart instegsversionen också gott och väl. 340 hästar i ett sånt här välbalanserat chassi med bakhjulsdrift blir aldrig tråkigt.

Att Jaguar redan sålt slut halva årets batch med F-Type förvånar mig inte. Det är en förbannat rolig och bra bil. Och jag tror att det är många nya kunder som nu hittar till Jaguar vilket hjälper märket att i framtiden fortsätta att utveckla roliga bilar som sticker ut lite grann. Härnäst är Coupé-versionen av F-Type på gång, och att även den kommer att sälja som smör kan jag nog säga utan att fara med osanning.

Fakta Jaguar F-Type S

Motor: V6, 3.0 liter, kompressor, 380 hästkrafter, 460 Newtonmeter.
Växellåda: Åttastegad automatlåda.
Drivning: Bakhjulsdrift.
Prestanda: 0-100 km/h på 4.9 sekunder, toppfart 275 km/h.
Bromsar: Ventilerade skivor i dimensionerna 380 millimeter fram.
Däck: 245/40R19 fram, 275/35R19 bak.
Mått: Hjulbas 2.62 meter, längd 4.47 meter, bredd 1.92 meter, höjd 1.3 meter, vikt 1 614 kilo, bränsletank 72 liter, förbrukning 0.91 liter per mil blandad körning, CO2-utsläpp 213 gram per kilometer.
Pris: 829 900 kronor.

Garaget, Bilen,

Jaguar, F-Type, test