Min fredag på WOW. Fantastiskt!

Garaget Garderoben Hemmet Kroppen Passet Sinnet Strupen

Välkommen!

Skaffa Feber+

En bra festival kräver bra bokningar, bra organisation men framförallt bra publik. De stora bokningarna har ju gått sådär, minst sagt, för Way Out West i år men jag som inte har varit här förut blir riktigt, riktigt glad över publiken. På i princip alla spelningar jag såg igår fredag kändes det som att publiken var riktiga hardcorefans och inte bara lite folk som råkade vandra förbi scenen.

Jag startade dagen med att se synthlegenden/gubben Giorgio Moroder. Ett ypperligt sätt att starta dagen visar det sig, solen sken och det gjorde verkligen Giorgio också. Gladare gubbe får man verkligen leta efter! En burgare och en öl på det så kändes det som att den här dagen kunde bli nåt.

Vi gick innan Giorgio var slut och det var ett lyckokast visade det sig - för man ville inte ha missat slutet på Angel Haze. Den snabbkäftade rapparen bjöd på sig själv så mycket det bara gick och ägnade i princip de sista två låtarna hos publiken som självklart blev tokiga. Mycket fint!

Grimes lyfte inte på samma stora sätt som Angel men publiken var återigen taggad och Grimes var ytterst älskvärd.

I de stora avbokningarnas spår kom Håkan Hellström som bokades för mindre än två veckor sedan. Att se Håkan i Göteborg kändes som en självklarhet men jag blev faktiskt besviken. Dels lät det skit om man stod lite längre bak och det kändes lite plastigt och utan passion - mellansnacket var exakt samma som på tidigare konserter. Lite mer kan man bjuda på till hemmapubliken. Men jag gick och andra sidan längst fram och toknjöt.

Innan kvällens höjdpunkt tittade jag förbi Miguel som hade ett hel hög skönt skrikande fans. Miguel hade övat in sina moves och körde pose på pose. Men höjdpunkten på festivalområdet var så klart The Knife som började med en uppvärmare som körde ett gympapass med publiken som fick både fick folk att röra på sig, kramas med folk omkring och skratta gott.

The Knife var så klart fantastiska. Det är oerhört roligt att ett svenskt band vågar vara arty och får tusentals förväntansfulla att stanna kvar i Slottsskogen. Kontrasten mot Håkan var stor.

Efter The Knife begav vi oss ut till Göteborg filmstudios. För att se Kate Boy, Lorentz och Sakarias och Gnucci. Kate Boy blev lite magiskt och mycket härligt, Lorentz och Sakarisas saknade Duvchi vilket är mer än halva prylen för mig så det blev en besvikelse men Gnucci vägde upp det med ett fantastiskt dra och - återigen - en fantastisk publik.