Den fetaste M-bilen jag kört.

Garaget Garderoben Hemmet Kroppen Passet Sinnet Strupen

Välkommen!

Skaffa Feber+

Den fetaste M-bilen jag kört

Foto: Jonas Wallström

När jag var och provkörde nya BMW M6 på Ascari frågade jag BMW-folket om det skulle komma en M-version även av Gran Coupé. Mest för att jag var nyfiken på hur de skulle lösa emblemet i grillen. Skulle det stå bara M6 eller hela modellnamnet? Det skulle bli lite grill kvar om namnet skulle in och jag frågade då om man inte skulle missta bilen för att vara en vanlig M6:a om det endast stod det? Personerna skruvade lite på sig och tyckte nog mest att mina frågor var jobbiga, men de lovade att återkomma med ett svar. Det hände tyvärr inte men bilen dök som väntat till slut upp ändå och i fronten, på skärmkanten och i aktern stod det bara M6. Och visst kan man nog missta den för en M6 Coupé både i backspegeln och om du ligger bakom den, men när du väl blir omkörd, för det kommer du att bli, går det inte att undgå att det var av ett över fem meter långt skepp. Och den fetaste M-bilen du sett.

Inledning

Jag tokgillar verkligen de nya M-bilarna. Och jag tänker framförallt på M5 och M6. Snygga bilar som verkligen är helt fullspäckade med massa ny och finurlig teknik. Den som gillar att trycka på knappar kommer att älska dessa bilar. En fenomenal motor som har både mer effekt, drar mindre och släpper ut mindre än sin föregångare ser till att få fart på ekipagen och även om jag är ett större fan av sugmotorer har BMW verkligen fått till det ändå. Men trots detta så blir bilarna ändå lite anonyma i trafiken, i alla fall om de har en hyfsat diskret lack. Den som är lite bilkunning kommer direkt att se att det inte handlar om någon 535d med M-paket när en M5:a glider förbi såklart, men trots detta smälter bilarna in lite för bra enligt mig. Annat är det dock med Gran Coupén. Jag trodde inte att den skulle skilja sig så mycket som den gör, men dess linjer bjuder faktiskt in till en mer iögonfallande upplevelse. Även om det "bara" rör sig om en 640i är den mer graciös än sina syskon och dess storlek gör att man fattar att det inte handlar om någon vanlig Svenssonbil när den passerar. Föreställ er då hur den blir i M-utförande.

Motor

Det absolut enklaste sättet att se att den här bilen är the real deal är att spana in bromsarna och självklart hur många pipor som mynnar ut där bak. Stora bromsar och fyra pipor betyder äkta vara. Kikar man lite närmare ser man även taket i kolfiberförstärkt plast, M-emblemen och den riktigt hungriga fronten. Då vet man också att det under huven bor någonting alldeles speciellt. En såpass här stor bil måste ju ha en motor som matchar utsidan och där har BMW verkligen inte snålat in. Samma kraftverk som i syskonen M5 och M6 Coupé/Cabriolet vilket innebär en nyutvecklad V8:a på 4.4 liter med dubbelturbo och en effekt på 560 hästar och ett vrid på 680 Nm. Till den kopplas en sjustegad dubbelkopplingslåda som också är det enda alternativet.

Precis som hos sina syskon kan du själv i viss mån ställa in hur du vill att motorn ska reagera när du trycker på olika knappar. På ratten finns det två stycken, en som heter M1 och en som heter M2. Dessa konfigurerar du i menyerna på skärmen och kan då till exempel välja om gasresponsen ska rappas på eller om fjädringen ska styvas till när du känner dig lite leksugen. De här grejerna fattar man rätt snabbt hur de funkar och det är verkligen en betydlig skillnad när man börjar ändra i inställningarna. När du väl har bestämt hur alla lägen ska stå sparar du alltså dessa för att sedan plocka fram dem igen när du fingrar på någon av knapparna på ratten. Det blir lite som stolsinställningen, fast roligare.

Som tur är har bilen fortfarande en ratt och pedaler trots alla elektroniska manicker. Det går alltså fortfarande att köra den som en vanlig bil. Och det första jag märker när jag plockat ut bilen är hur fruktansvärt stor den känns. Jag vet att den kommer att växa på mig och att jag efter några timmar kommer att känna mig trygg med att klämma mig mellan utrymmen men till en början är det nästan skrämmande. Jag har ju kört modellen innan men eftersom jag börjar närma mig 30 glömmer jag snabbt av saker. Jag har till en början inte riktigt koll på var jag har bilen men självklart finns det elektronik som hjälper mig även här i form av ett helt övervakningssystem med kameror. Trots sin storlek känns kupén ganska tajt, i alla fall omkring föraren. Det är dock positivt då jag gillar att ha allt inom räckhåll.

Karaktären känner jag igen från syskonen, bilen är oerhört komfortabel och att det är Lamborghini-effekt under huven märks inte. Kupén är behagligt dämpad och det känns snarare som att jag kryssar fram i en lyxlimousin än en sportbil. Fast den här är ju faktiskt både och. När suget väl kommer krypandes går det att på bara en sekund förvandla den till just en sportbil. Under knapp M2 på ratten har jag valt att allt som går ställs in på det allra sportigaste läget, Sport +. Direkt ställs bilen om, och heads-up-displayen går från att vara en diskret hastighetsmätare till en full stridspilotvy. Växellådan går över till manuellt läge och det är alltså nu upp till mig att rädda världen. Eller åtminstone kugga ner från sjuans växel till treans när jag ska göra en omkörning.

En över fem meter och nästan två ton tung bil borde inte vara så här snabb. Men det är den. I vissa fall känns det nästan som att köra motorcykel. Vid ett tillfälle, innan en tunnel, kände jag att jag var tvungen att gå ner på tvåans växel för att få till rätt ljudkuliss mellan bergsväggarna, och när väl pedalen mejades ner i golvet var det som att hoppa bungyjump vågrätt. Ofta blir man som förare kanske inte lika slungad som en passagerare eftersom man själv bestämmer när launchen sker, men här blev till och med jag förvånad, skraj och oerhört lycklig. Det är sånt sinnessjukt drag i den här bilen så ni anar inte. Att det är turbo i den varken hörs eller märks, den bara matar på mer och mer och mer hela tiden. Inget lagg, inget tjafs utan bara leverans gång på gång.

Och sen trycker man på knappen igen och det är som om inget har hänt. Man suger upp väg och färdas som en kung. Ingen träsmak så långt rumpan når och en förbrukning på under litern, enligt BMW i alla fall. Jag försökte så gott det gick att köra smart och lyckades till slut komma ner i 1.17 liter per mil, vilket väl får ses som helt okej ändå med tanke på den här motorns effekt. Bilen känns trygg som ett lok på vägen och även om man känner av tyngden tål den att pressas rejält innan den säger ifrån. Men kör man i de sportigare lägena bör man ändå ha lite koll på vad man gör, 560 hästar på endast bakhjulen gör att rumpan mer än gärna börjar dansa om man är lite för bestämd med högerfoten. Fyrhjulsdrift hade såklart löst det här "problemet" men hur kul hade det varit?

Efter ett par timmar glömmer man av bilens storlek och inser att den känns lika lätthanterlig som en vanlig M6:a. Jag kastar den runt böjar och den tittar egentligen bara på mig och funderar på när jag ska börja köra aktivt egentligen. Det krävs en bana för att utnyttja alla dess resurser trots att det inte är en bil man plockar ut på bana. Den som köper kommer således aldrig att kunna testa den till dess gräns, och det kanske är bäst det. Här finns så mycket potential förpackat att det nog snabbt kan gå illa om föraren inte håller sig i skinnet, även om bilen hjälper dig sjukt mycket. Fartblindhet ingår i priset och man blir verkligen övermodig efter ett tag med när man behöver bromsa och hur kort lucka som behövs för att man ska kunna göra en omkörning. Effekten är alltså på både gott och ont, och man blir snabbt bortskämd.

De guldiga bromsoken skvallrar om att den här bilen är utrustad med kolfiberkeramiska bromsar. Rätt så overkill i mina ögon. Men de är 20 kilo lättare än de konventionella stålskivorna och de bettar någon fruktansvärt bra. Men de behövs inte på en sån här bil. Du som förare kommer aldrig att kunna matta de vanliga skivorna ändå, om du inte tar ut den här på bana och nöter varv efter varv, som du ändå inte kommer att göra. Men det ser fett ut med en skiva som nästan tar upp hela innanmätet av en fälg. Synd bara att det kostar 83 200 kronor extra för att få det så.

Interiör

Välbyggt, snyggt och rejält summerar insidan. Visst, hade jag specat bilen hade jag inte valt just den här färgen på lädret och inte heller panelerna, men känslan av grejerna som ändå sitter där är tipptopp. Kvalitet i varenda detalj och allt du någonsin kan tänkas behöva finns här. Och sen kan du även lägga till sånt som du absolut inte behöver från den gedigna tillvalslistan. Och sånt som du vill ha bara för att det är tufft. Som typ Night Vision, men det kostar dig 22 500 kronor extra. En bra stereo ska du såklart ha så varför inte den från Bang & Olufsen för 50 700 kronor extra? Helt galet mycket pengar men jag måste säga att ljudet är i världsklass. Soft close-funktion för dörrarna för 6 200 kronor kan du dock skippa, även om det blir ganska så bekvämt i längden. Head-up-displayen är såklart bekväm och rätt så cool att ha men 14 300 kronor svider rätt så mycket. Mycket godis finns att gotta sig med i utrustningsväg som ni kanske märker, och den som specat just denna bil har lyckats med bedriften att lägga på saker för 365 000 kronor. Helt okej baksäte faktiskt som även där bjuder på snygga och bekväma stolar. Förvånansvärt stort bagageutrymme med plats för mycket mer än man kan tro.

Avslutning

Mercedes var med modellen CLS först med den nya tidens fyrdörrars coupé och konkurrenterna har insett att de också behöver finnas här. CLS:en börjar dock kännas lite väl gubbig i mina ögon, även om den i AMG-utförande alltid kommer att vara rätt så fet. Audi lanserade nyligen sin RS7 men den känns heller inte riktigt som ett förstahandsval i det här gänget. Den har dessutom lite mindre effekt. Mitt val hade nog fallit på Gran Coupén ändå. Mest för att den är snyggast att se på. Det är helt enkelt bilen för dig som tycker att M5:an är för kantig och som vill ha en sexigare bil. För även om jag tycker att det ofta kan vara svårt att kalla en bil sexig är det det enda ordet jag kan beskriva den här med.

Fakta BMW M6 Gran Coupé

Motor: V8, 4.4 liter, dubbelturbo, 560 hästkrafter, 680 Newtonmeter.
Växellåda: Sjustegad dubbelkopplingslåda.
Drivning: Bakhjulsdrift.
Prestanda: 0-100 km/h på 4.2 sekunder, toppfart begränsad till 250 km/h.
Bromsar: Kolfiberkeramiska.
Däck: 265/35 ZR20 fram, 295/30 ZR20 bak.
Mått: Hjulbas 2.96 meter, längd 5.01 meter, bredd 1.89 meter, höjd 1.39 meter, vikt 1 950 kilo, bränsletank 80 liter, förbrukning 0.9 liter per mil blandad körning, CO2-utsläpp 232 gram per kilometer.
Pris: 1 225 000 kronor.

Garaget, Bilen,

BMW, M6 Gran Coupé, test