800 hästar till förfogande.

Garaget Garderoben Hemmet Kroppen Passet Sinnet Strupen

Välkommen!

Skaffa Feber+

800 hästar till förfogande

När en kompis ringer och frågar om man vill hjälpa till att flytta en bil är det klart att man ställer upp. Men man kanske frågar lite först om när det ska ske, hur och var. Man kanske frågar om det går bra att göra det efter arbetstid eller man kanske behöver göra något annat ärende först, som är viktigare. Sen när man väl känner att man har några minuter över så kan man ägna sig åt den där tjänsten man lovade. Det fungerar dock inte riktigt på detta viset när kompisen i andra änden på luren berättar att det är Jon Olssons Audi R8 som ska flyttas, och att det är jag som ska få i uppdrag att köra den dit den ska. Då förvandlas samtalet istället till en slags inre tävling i hur snart man kan få hjälpa till. Det spelar ingen roll om man precis har krupit ner i sängen för att sova efter att ha genomfört en zombie-dag på jobbet, eller om man just ska till att sätta sig till bords på finrestaurang med svärföräldrarna för första gången. Ett sånt här uppdrag tackar man inte nej till och man släpper allt annat.

Inledning

Det är bilar som den här som jag hyser lite extra mycket respekt för. Superbilar som meckats med för att bli ännu mera super. Galenskap alltså. När trimgudar börjar pilla med det som ingenjörer finlirat med i flera år. När de börjar grotta i välprogrammerade datorsystem, river loss onödiga saker och monterar på monster-stora turbo-aggregat. Eller en kompressor på en redan potent V10:a. Det är då det blir en bil som man till en början inte riktigt bestämmer över själv, för man vet inte hur den kommer att reagera när man för första gången trycker på gasen. Jag har kört ett par R8:or och vet hur de beter sig, men här hade jag ingen som helst aning vad jag hade att vänta mig.

Körkänsla

Jag har aldrig kört något som går att jämföra med den här bilen. Känslan går dock att jämföra med när man som yngre helt oförberedd blev puttad i vattnet för att man stod och fegade för länge på det där berget. En upplevelse som man alltså blev lite rädd för men samtidigt uppskattade. Ett tramp på gasen i denna gör mig först helt livrädd men några sekunder senare brister jag ut i gapskratt. Samma sak kanske inte händer om det hade handlat om magplask den där gången (gångerna) jag blev puttad från berget, men jag tror att ni förstår. Det där man hade respekt för eller var lite rädd för är numera avklarat.

Turen börjar lugnt och sansat och det är många råa ägg under min högerfot. Avgasljudet låter på tomgång ungefär som en testostinn traktor och det går inte på några vis att vara diskret i den här bilen. Sen så gillar jag ju när det låter så lite extra gasande här och där kan det hända att det blev. Det kan även hända att tre tonårsflickor kastade sig för livet rätt in i en snövall när jag spelade en liten melodi när jag passerade dem. Att det står Douchebags på takboxen betyder att man får göra såna här saker, och lite till.

Väl förbi diverse människor som vridit sina stackars nackar ur led öppnade det upp och då jag började känna mig lite hemma plockade jag undan äggen och stretchade ut foten lite. Tack vare kompressorn som vrålar in luft i motorn finns det inget lagg och efter att avgassystemet har fattat att de ska öppna för fritt blås fullkomligt kastas jag framåt med ett jäkla liv. En vanlig R8 V10 blev helt plötsligt slö och tyst som en mus. Det är helt sjukt att det finns sån här potential i en motor att plocka fram. Ungefär som en EU-moped som har strypning i avgasröret men som egentligen bara vill andas fritt. Här får V10:an göra det, och med extra mycket frisk luft.

Förvånad och imponerad över den helt sinnessjuka accelerationen lugnar jag mig lite och ägnar mig istället till att se hur bilen drar på de olika växlarna. Sexan segar ju inte helt oväntat lite grann vid lägre varv men när varven väl börjar komma upp lite grann blir det återigen åka av. Att kugga ner från sexan till fyran eller trean är också något man bör göra efter att man för en stund har haft en inre konversation med sig själv om det här beslutet verkligen är vettigt. Däcken vill bara krulla asfalten och det gäller baske mig att hålla bägge händerna på ratten, även om R8:ans vanliga sug mot marken fortfarande finns där trots effekten.

Att gå igenom växlarna fram och tillbaka är en ren fröjd. För öronen. Varje växling genererar ett litet skratt och när det är människor i närheten och man får ta del av deras miner skrattas det ännu mer. Speciellt mellan husväggar och i tunnlar där ljudet förstärks ännu mer. Klart folk känner igen bilen, den är ju världskänd. Klart man vänder sig om när det kommer ett sånt här monster. Under stadskörningen när jag körde bakom bilen insåg jag verkligen hur mycket uppmärksamhet den drar till sig. Oavsett kön eller ålder, alla tittade lite extra. "Vad är det där för sjuk maskin?" kunde man nästan läsa av på en dels läppar. En R8:a kan nästintill segla förbi obemärkt, det är helt omöjligt för den här. Breddad till bredden, takbox och ilsket svarta rutor som döljer föraren. Skulle lika gärna kunna vara Batmans åk.

Interiör

Det är inte bara utsidan som har fått sig ordentligt med jobb, interiören har även fått sin beskärda del. Här är det dock inte lika extremt och faktiskt nästan ingen kolfiber alls. Allt är omsytt till mocka och stolarna är specialbyggda efter Jons önskemål. Rejält med sidostöd och faktiskt inte så obekväma som de ser ut att vara, men jag gissar på att de som nött flera hundra mil i de här inte håller med mig. Den skönaste detaljen är nog de mockaklädda handtagen i dörrarna, inget har lämnats åt slumpen.

Avslutning

Turen blev inte så lång men jag kommer att minnas den hela mitt liv. Det är inte varje dag man får chansen att ratta något så här unikt, som dessutom är känt över hela världen. Det finns ingen annan bil som den här. Och om du gillar den kan den faktiskt bli din, för den är nämligen till salu. Men räkna då med att få hosta upp ett gäng med slantar, för det har inte sparats på krutet när det här monstret byggdes. Det blir alltså inte den här bilen som rullar i Gumball i år, utan något helt annat. Vadå undrar ni? Jag har sett "det" och jag kan säga så mycket som att ni har aldrig sett något liknande.

Garaget, Bilen,

Audi, R8, test, Jon Olsson, effekt