m
a
r
85 tjocka Garaget Garderoben Hemmet Kroppen Passet Sinnet Strupen

Ni har rätt BMW, det här är framtidens sportbil

Vi har kört BMW i8

Foto: Bobby Green
Visa inte Garaget-artiklar
Garaget / Bilen

Det är inte varje dag man får tillfälle att köra en bil som verkligen inte ser ut som något annat där ute på vägarna. En bil som trots sitt mycket speciella utseende inte är fast i konceptstadiet utan faktiskt är helt färdig för produktion och helt laglig att köra omkring med. En bil som det är helt omöjligt att vara diskret i, för jag har nog aldrig fått så mycket blickar, kommentarer och glada tillrop som i den här. Och även om den ser ut som en supersportbil så hatar folk den inte. Jag talar givetvis om BMW:s nya hybridmodell i8. Ett kliv in i framtiden redan idag. Men är i8 endast en Toyota Prius med snyggare skal? Inte alls visade det sig.

bmw.se +

Inledning
När BMW för första gången visade upp i8 som konceptbilen Vision EfficientDynamics 2009 var det nog många som tyckte att bilen var häftig, men att den troligtvis var för extrem för att någonsin hamna i produktion. I alla fall i det utförandet som den visades upp i. Men tji fick vi, för mycket av konceptbilen fanns faktiskt kvar när produktionsbilen visades upp förra hösten. Ett stort plus när så många andra konceptbilar aldrig mynnar ut i något ordentligt, utan bara känns trötta när de väl visas upp i produktionsform.

Det räcker dock inte bara med att ha ett fint yttre, man måste även ha något på insidan. Och det har i8. Här hittar vi det senaste inom hybridtekniken och faktiskt när det kommer till hållbarhetstänk - att använda sig av återvunnet material och att se till att produktionen är så snäll mot miljön den kan vara. Faktum är att 95 procent av de material som används vid tillverkningen av i8 är återvinningsbart.

Efter ett par dagar med bilen börjar jag äntligen att förstå att hybridbilar är rätt väg att gå, och att dagarna när dessa hade töntstämpel verkligen är över. Samtidigt får i8 vanliga bilar som jag själv tidigare höjt på ögonbrynen åt att se ut som fossiler.

Körkänsla
Det bästa med den här bilen är att även den med en timme gammalt körkort kan hoppa in och köra den. För en oerfaren kanske bilen till en början ser lite skräckinjagande och besvärlig ut men faktum är att den är som vilken annan bil som helst att köra. Och det är för att den sköter allt åt dig. När elmotorn vill jobba så gör den det, när bensinmotorn vill jobba så gör den det. Du behöver inte stanna bilen, lyfta på huven och sedan koppla om ett gäng kablar för att det ska fungera. Allt är automatiserat. Hybridtekniken är inte direkt ny och något annat hade man väl kanske inte väntat sig, men som sagt, vem som helst kan köra den här bilen.

Utgångsläget när man trycker på start är alltid ren eldrift, under förutsättning att det finns någon kräm kvar i batteriet vill säga. Sen som på så många andra BMW-modeller finns det ett läge som kallas för Eco Pro, och det är ett snålläge som exempelvis stänger av AC:n och ger dig tips på hur du ska köra så effektivt som möjligt. Vill man tvinga bilen att bara köra på el trycker man istället på knappen märkt eDrive som då begränsar accelerationen en hel del och toppfartsspärrar bilen till 120 km/h för att spara på det lilla man har. BMW uppger att man ska kunna köra 3.5 mil på bara el, men verkligheten säger något annat. På displayen står det strax över två mil när bilen är fulladdad (upp till 80% tar 2.5 timmar att ladda) och dessa förbrukas snabbt vill jag lova. Det finns bromskraftsåtervinning och även om den gör det den ska får man inte jättemycket el tillbaka. Faktum är att jag fick mest el när jag körde i sportläget och motorbromsade kraftigt, men det är inget man kan hålla på med i längden. Det rena elläget är alltså bara till för väldigt korta sträckor, resten av jobbet har man bensinmotorn till. Och det är väl där vi kommer att befinna oss ett par år framöver nu, förutom i Teslas värld. Först när det går snabbt som attan att ladda batterierna och det finns många platser som klarar av detta kommer vi få fler elbilar, fram tills dess är det hybrid som gäller.



Tvingar man bilen att gå på bara eldrift händer inte jättemycket när man trycker på. Man tuffar på men gaspedalen är lite trög och här märker man att tanken är att det ska snålköras. Rör man ingenting utan låter bilen bestämma själv känner man genast att det finns resurser eftersom både elmotorn och bensinmotorn samarbetar när man kommit upp i ungefär 60 km/h. Bilen svarar riktigt snabbt på gasen och man tänker inte på att man kör omkring i en hybrid. Om man sen slänger över spaken i sportläget ändras displayen från babyblått till djävulsrött och helt plötsligt finner man sig själv sitta i något som verkligen matchar utseendet på bilen. Alla 362 hästar ställer sig på tårna och gör allt för att behaga mig, och det funkar. Det tillhörande ljudspåret triggar sinnena och får mig att tro att det egentligen handlar om dubbla effekten under kåporna. Vridet på 570 Nm gör att jag trycks bak i stolen när jag står på. Mycket av det finns tillgängligt redan från noll vilket i alla fall inte jag är så van vid, en fullgasacceleration i den här känns så mycket mer än i andra bilar. Och det är verkligen vridet som är grejen med den här bilen. Hästkrafter är alltid kul att snacka när man står på macken, men vridet är det som gör att det knyter sig så där gött i magen. Och som får mig att fånle varje gång jag gasar.

Bensinmotorn är samma som sitter i nya Minin och att man fått ur såpass mycket effekt och vrid ur den är riktigt imponerande. Den sitter gömd under det lilla bagagerummet där bak (rymmer 154 liter) och man måste plocka bort en panel om man skulle vilja ha en skymt av den. Elmotorn som sitter där fram kan man inte ens kika på, men jag vet att båda gör sina jobb i sina skrymslen så det behövs inte. Det här är ingen bil man slänger upp motorhuven på och sedan står och skryter om hur stor turbon är, man bjuder istället folk på en åktur så att de själva kan få känna vad motorerna gör i praktiken. Och efter en sådan åktur spelar det ingen roll vad det är som sitter där under alla kåpor.

BMW hävdar en blandad förbrukning på 0.21 liter per mil och ett utsläpp på 49 gram per kilometer. Löjligt låga siffror, och att få till dessa vid en testkörning är i praktiken omöjligt. Men helt klart är att bilen drar lite. Efter ett par dagar med, låt oss säga, mycket inspirerad körning stod förbrukningen på omkring 0.7 liter per mil.

Det går rykten om att det ska komma en ännu vassare version av i8, med över 500 hästar. Onödigt enligt mig, den här har effekt så det räcker och blir över. 0-100 km/h går på 4.4 sekunder vilket faktiskt är snabbare än en Porsche 911 Carrera S - vem behöver mer än det? Visst går det alltid att slipa siffror men det känns inte som att i8:an behöver det, den går som ett skållat troll redan nu. Styrningen är som på väntat i moderna tider elektronisk och väldigt rapp och precis. Bilen ligger dikt an mot underlaget och när man börjar gasa samtidigt som man svänger förstår man hur mycket den aerodynamiska formen på karossen gör - man trycks ner mot marken och greppet blir bara bättre ju mer man pressar på. Bromsarna är känsliga och de gör ett riktigt bra jobb när man behöver få ner farten. Ingen konstig motorbroms på grund av regenereringen av el eller liknande, där var i3:an nästintill jobbig med sitt automatiska bromsande så fort man släppte gasen.

i8 är lätt för att vara en ny bil men ingen lättviktare för det med sina 1 560 kilo. Ändå känns den enkel att kasta omkring, och att det lurkar ett batteripack på över 200 kilo i golvet är inget man tänker på eller känner av. Viktfördelningen är 50/50 och det bidrar givetvis till den fina balansen och nätta intrycket när man tar kvicka böjar. Fjädringen är på sportbilsmanér ganska hårt satt men ändå inte obekväm på något vis, mer bestämd skulle jag vilja säga. Bilen är försedd med relativt smala däck för att hjälpa till att få ned förbrukningen och vanligtvis brukar man ju på en sportbil vilja ha breda och feta sulor för bra grepp - men jag saknar inte det här. Nu har jag inte snurrat runt bilen på bana i och för sig, men däckdimensionen känns i alla fall inte för feg för vanliga vägar.



Ljudupplevelse
Ja den här bilen har förstärkt motorljud i kupéns högtalare, något jag inte alls är ett fan av. Men det är fortfarande nästan helt obegripligt hur BMW har fått det att låta som det gör. Tidigare har jag tyckt att ljudet låtit som ett datorspel och att det mest har varit störande, men här är det i en helt annan liga. Att man kan få ur såpass fint ljud ur en liten trecylindrig mikromotor är helt magiskt. Ovanpå det dova och tjocka gurglandet ligger ett elmotorssus som får det att kännas som att man kör ett rymdskepp. Eller att man är Lenina Huxley i Demolition Man. Det vinande ljudet påminner nästan om en kompressor och det är riktigt beroendeframkallande. Och det bästa är att det inte bara är på insidan det hörs, bilen låter faktiskt en hel del på utsidan också - om sportläget är aktiverat vill säga.

I rent elläge låter det inte så mycket och det känns mest som att man svävar fram. Kupén är bra dämpad men ibland kommer det något litet vindsus från dörren. Man hör direkt när bensinmotorn hoppar igång och hjälper till och sätter man bilen i sportläget morrar den till ännu mer. Men det här med att smyga runt på eldrift mellan husväggarna är faktiskt oväntat mysigt, och jag försökte så fort jag körde långsamt att se till att jag endast körde på el. Många som kliar sig i huvudet när en sådan här bil susar förbi dem nästintill ljudlöst på gatan vill jag lova.

Exteriör
Titta på den! Vad är det för något? Vingar till höger och vänster, vindtunnlar, saxdörrar, ett helt galet bakparti med svepande blinkers som knappt syns när de inte är tända. Det finns verkligen inget liknande på marknaden idag. Men det är såklart inte bara för att det ser coolt ut som den ser ut som den gör, det hela handlar om aerodynamik. Ett veck där, en glipa där. Allt spelar in när det handlar om att få skalet att susa fram i vinden så fint det bara går. Och vill man ta det till sin yttersta spets måste designen få komma i andra hand. I vissa vinklar tycker jag att bilen ser råball ut, i andra som en stor klump smält plast. Men alla tycker vi olika såklart, som tur är.



Hur som helst så går det inte att undvika att det ser ut som om bilen går i 900 miljoner km/h. Det gör den inte, men det spelar heller ingen roll. Den har en superbilslook och det räcker. Jag har aldrig fått så mycket blickar i en bil någonsin. Folk är nyfikna, gör tummen upp och ser faktiskt glada och överraskade ut när de ser den. En liten tjej drog i sin mamma och utbrast "Kolla hur dörren öppnas mamma!" när jag klev in och en annan ropade "Jag älskar din bil!" när hon såg den. i8 är helt klart ett uppskattat inslag i trafiken och det märks att folk inte har koll på vad de precis har sett susa förbi. Och det gör det hela lite roligare. Ingen verkar i alla fall tro att att de precis har sett en hybrid.

Interiör
För att komma in hit måste man alltså ta sig förbi ett par ganska så tjocka saxdörrar. Kul grej såklart och det får bilen, om det är möjligt, att sticka ut ännu mer. Men det är knappast en smidig historia som utspelar sig när man ska i och ur bilen. Jag själv har ungefär koordinationsförmåga och smidighet som en get så det jag började med var att peta in höger ben vilket resulterade i att jag råkade stämpla instrumentpanelen med mina skor. Gör om gör rätt. I en bil med den här typen av dörrar sätter man sig först på tröskeln med benen utåt, sedan låter man fläsket i rumpan skapa friktion mot underlaget som i detta fall var ren kolfiber för att sedan bara snurra sig in i bilen. Som en handske när man väl fick in rutinen. Men det är trots det ändå en ganska så tajt öppning man ska ta sig in i, så det där lilla hålet jag hade i grenen på byxorna liknar numera hur det såg ut när Moses delade Röda Havet.

Väl på plats känns det ungefär som i vilken annan ny BMW som helst. Man känner igen spakar och reglage. Men en del saker skiljer sig såklart, bland annat de extra knapparna och symbolerna för eldriften och instrumenteringen som är en enda stor skärm som ändrar sig beroende på i vilket körläge man befinner sig i. Man har en ganska så kramgo och trevlig ratt i precis rätt storlek och paddlar att växla med fastsatta på baksidan. Överblicken över det man behöver är bra och det man vill pilla på finns nära till hands hela tiden. iDrive-systemet fungerar mycket bra och det är enkelt att navigera omkring i menyer och liknande. Att kunna skriva med fingret ovanpå joysticken är guld, och något alla bilar borde ha.



Kupén är även snyggt ombonad av både fina material och stämningsfullt ljus. Plus i kanten för att kolfibermonocoquen inte har lackerats utan stolt visar upp sig i dörröppningen. Stolarna är sköna men rätt så tunna, och även om jag inte genomförde några långturer kan de här nog bjuda på lite träsmak efter en stund. Baksätet är som väntat ett skämt och ett straff för den som drar nitlotten och blir förpassad dit. Om man inte är barn, för då funkar det och ungarna älskar att åka något som ser ut som en Batmobile så då tänker de inte på komforten. Bakåtsikten är usel och a-stolparna stjäl ovälkommet mycket sikt, men man vänjer sig och får helt enkelt ha lite bättre uppsikt.

Avslutning
Att susa omkring på ren eldrift i en sån här typ av bil är ganska så surrealistiskt, men väldigt trevligt. Min inställning mot hybrider har definitivt ändrats i och med i8, för det här är verkligen en riktigt rolig bil att köra på alla sätt. Nu ska bara konkurrenterna få ut liknande saker så att det finns något att jämföra med, för just nu finns det inget som liknar den här på marknaden.

För tillfället är väntelistan för bilen hela 18 månader. Intresset har varit över förväntan och BMW kikar på om de ska behöva rampa upp produktionen för att möta efterfrågan. Det handlar givetvis om mängder av pengar för att komma över ett exemplar, men jämfört med superhybriderna Ferrari LaFerrari, McLaren P1 och Porsche 918 Spyder bjuder BMW i8 ändå på något som kanske inte är helt ouppnåeligt. Nu har den ju dock inte samma prestanda, men nog så det räcker för någon som bara vill köra omkring i en sportig hybrid med ett häftigt utseende.

Jag som bara brukar hurra för sportbilar med sugmotorer och mycket motorbröl blir fascinerad av i8:an och glad över att det erbjuds ett roligt alternativ även i detta segment. BMW säger att det här är framtidens sportbil och jag är verkligen benägen att hålla med dem i det uttalandet. Lätt den coolaste bilen jag har kört i år.



Fakta BMW i8:
Motor 1: Trecylindrig TwinPower Turbo, 1,5 liter, 231 hästkrafter, 320 Newtonmeter. Driver bakhjulen.
Motor 2: Elmotor på 96 kW (131 hästar) och 250 Nm. Driver framhjulen.
Växellåda: 6-stegad Steptronic.
Drivning: Fram- bak- eller fyrhjulsdrift beroende på hur motorerna används.
Prestanda: 0-100 km/h på 4.4 sekunder, toppfart 250 km/h (120 km/h på el).
Bromsar: Ventilerade skivor i okänd dimension.
Däck: 215/45 R20 fram och 245/40 R20 bak.
Mått: Hjulbas 2.8 meter, längd 4.68 meter, bredd 1.94 meter, höjd 1.29 meter, vikt 1 560 kilo, bensintank 42 liter, förbrukning 0.21 liter per mil blandad körning (kWh/10 mil = 11.9), CO2-utsläpp 49 gram per kilometer. Kombinerad räckvidd 60 mil.
Pris: 1 359 000 kronor.